publicerad: 2015
vanlighet
van·lig·het
substantiv
~en ~er • efter vanligheten som vanligt
Singular | |
---|---|
en vanlighet | obestämd form |
en vanlighets | obestämd form genitiv |
vanligheten | bestämd form |
vanlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanligheter | obestämd form |
vanligheters | obestämd form genitiv |
vanligheterna | bestämd form |
vanligheternas | bestämd form genitiv |