publicerad: 2015
vansinneskörning
van·sinn·es|kör·ning
substantiv
~en ~ar vansinne 1körning
Singular | |
---|---|
en vansinneskörning | obestämd form |
en vansinneskörnings | obestämd form genitiv |
vansinneskörningen | bestämd form |
vansinneskörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vansinneskörningar | obestämd form |
vansinneskörningars | obestämd form genitiv |
vansinneskörningarna | bestämd form |
vansinneskörningarnas | bestämd form genitiv |