publicerad: 2015
varghagel
varg|hagel
substantiv
‑haglet; pl. ~, best. pl. ‑haglen • till hagel 2 varg 1
Singular | |
---|---|
ett varghagel | obestämd form |
ett varghagels | obestämd form genitiv |
varghaglet | bestämd form |
varghaglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
varghagel | obestämd form |
varghagels | obestämd form genitiv |
varghaglen | bestämd form |
varghaglens | bestämd form genitiv |