publicerad: 2015
variant
vari·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er 1 besläktad sido- el. växelform; avvikande form el. läsart2 pregnant dragföljd i schackparti
Singular | |
---|---|
en variant | obestämd form |
en variants | obestämd form genitiv |
varianten | bestämd form |
variantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
varianter | obestämd form |
varianters | obestämd form genitiv |
varianterna | bestämd form |
varianternas | bestämd form genitiv |