publicerad: 2015
variantform
vari·ant|form
substantiv
~en ~er • till variant 1 2form 1
Singular | |
---|---|
en variantform | obestämd form |
en variantforms | obestämd form genitiv |
variantformen | bestämd form |
variantformens | bestämd form genitiv |
Plural | |
variantformer | obestämd form |
variantformers | obestämd form genitiv |
variantformerna | bestämd form |
variantformernas | bestämd form genitiv |