publicerad: 2015
vingbrott
ving|brott
substantiv
~et; pl. ~ • på flygplan; till brott 3
Singular | |
---|---|
ett vingbrott | obestämd form |
ett vingbrotts | obestämd form genitiv |
vingbrottet | bestämd form |
vingbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
vingbrott | obestämd form |
vingbrotts | obestämd form genitiv |
vingbrotten | bestämd form |
vingbrottens | bestämd form genitiv |