publicerad: 2015
vulgaritet
vulg·ar·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till vulgär
Singular | |
---|---|
en vulgaritet | obestämd form |
en vulgaritets | obestämd form genitiv |
vulgariteten | bestämd form |
vulgaritetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vulgariteter | obestämd form |
vulgariteters | obestämd form genitiv |
vulgariteterna | bestämd form |
vulgariteternas | bestämd form genitiv |