publicerad: 2015
yrhätta
yr|hätta
substantiv
~n ‑hättor • ⟨ngt åld.⟩ yster flicka
Singular | |
---|---|
en yrhätta | obestämd form |
en yrhättas | obestämd form genitiv |
yrhättan | bestämd form |
yrhättans | bestämd form genitiv |
Plural | |
yrhättor | obestämd form |
yrhättors | obestämd form genitiv |
yrhättorna | bestämd form |
yrhättornas | bestämd form genitiv |