publicerad: 2015
yrka
yrka
verb
~de ~t • ⟨särsk. jur.⟩ begära, kräva: yrka avdrag för resekostnader; åklagaren yrkade på ett strängt straff
Finita former | |
---|---|
yrkar | presens aktiv |
yrkas | presens passiv |
yrkade | preteritum aktiv |
yrkades | preteritum passiv |
yrka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att yrka | infinitiv aktiv |
att yrkas | infinitiv passiv |
har/hade yrkat | supinum aktiv |
har/hade yrkats | supinum passiv |
Presens particip | |
yrkande | |
Perfekt particip | |
en yrkad + substantiv | |
ett yrkat + substantiv | |
den/det/de yrkade + substantiv |