publicerad: 2015
yrka
yrka
verb
~de ~t • ⟨särsk. jur.⟩ begära, kräva: yrka avdrag för resekostnader; åklagaren yrkade på ett strängt straff
| Finita former | |
|---|---|
| yrkar | presens aktiv |
| yrkas | presens passiv |
| yrkade | preteritum aktiv |
| yrkades | preteritum passiv |
| yrka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att yrka | infinitiv aktiv |
| att yrkas | infinitiv passiv |
| har/hade yrkat | supinum aktiv |
| har/hade yrkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| yrkande | |
| Perfekt particip | |
| en yrkad + substantiv | |
| ett yrkat + substantiv | |
| den/det/de yrkade + substantiv | |


