publicerad: 2015
yrkan
yrk·an
substantiv; best. ~; i pl. används yrkanden • en yrkan
| Singular | |
|---|---|
| en yrkan | obestämd form |
| en yrkans | obestämd form genitiv |
| yrkan | bestämd form |
| yrkans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| yrkanden | obestämd form |
| yrkandens | obestämd form genitiv |
| yrkandena | bestämd form |
| yrkandenas | bestämd form genitiv |


