publicerad: 2015
absens
ab·sens
[‑sen´s]
substantiv
~en ~er • sinnesfrånvaro, tankspriddhet; kortvarig medvetslöshet
Singular | |
---|---|
en absens | obestämd form |
en absens | obestämd form genitiv |
absensen | bestämd form |
absensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
absenser | obestämd form |
absensers | obestämd form genitiv |
absenserna | bestämd form |
absensernas | bestämd form genitiv |