publicerad: 2015
anstorma
an|storma
verb
~de ~t • till storma 2: anstorma el. storma an; anstormande fiender
Finita former | |
---|---|
anstormar | presens aktiv |
anstormas | presens passiv |
anstormade | preteritum aktiv |
anstormades | preteritum passiv |
anstorma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att anstorma | infinitiv aktiv |
att anstormas | infinitiv passiv |
har/hade anstormat | supinum aktiv |
har/hade anstormats | supinum passiv |
Presens particip | |
anstormande | |
Perfekt particip | |
en anstormad + substantiv | |
ett anstormat + substantiv | |
den/det/de anstormade + substantiv |