publicerad: 2015
appretering
ap·pret·er·ing
substantiv
~en ~ar appretera
Singular | |
---|---|
en appretering | obestämd form |
en appreterings | obestämd form genitiv |
appreteringen | bestämd form |
appreteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
appreteringar | obestämd form |
appreteringars | obestämd form genitiv |
appreteringarna | bestämd form |
appreteringarnas | bestämd form genitiv |