publicerad: 2015
artikulering
art·ikul·er·ing
substantiv
~en ~ar artikulera
Singular | |
---|---|
en artikulering | obestämd form |
en artikulerings | obestämd form genitiv |
artikuleringen | bestämd form |
artikuleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
artikuleringar | obestämd form |
artikuleringars | obestämd form genitiv |
artikuleringarna | bestämd form |
artikuleringarnas | bestämd form genitiv |