publicerad: 2015
artikulationssätt
art·ikul·at·ions|sätt
substantiv
~et; pl. ~ artikulation sätt 1
Singular | |
---|---|
ett artikulationssätt | obestämd form |
ett artikulationssätts | obestämd form genitiv |
artikulationssättet | bestämd form |
artikulationssättets | bestämd form genitiv |
Plural | |
artikulationssätt | obestämd form |
artikulationssätts | obestämd form genitiv |
artikulationssätten | bestämd form |
artikulationssättens | bestämd form genitiv |