publicerad: 2015
asteniker
a·sten·ik·er
[aste´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • person med astenisk konstitution
Singular | |
---|---|
en asteniker | obestämd form |
en astenikers | obestämd form genitiv |
astenikern | bestämd form |
astenikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
asteniker | obestämd form |
astenikers | obestämd form genitiv |
astenikerna | bestämd form |
astenikernas | bestämd form genitiv |