publicerad: 2015
attiralj
at·tir·alj
[‑al´j]
substantiv
~en ~er • mest i pl.; samling tillbehör, utrustning
Singular | |
---|---|
en attiralj | obestämd form |
en attiraljs | obestämd form genitiv |
attiraljen | bestämd form |
attiraljens | bestämd form genitiv |
Plural | |
attiraljer | obestämd form |
attiraljers | obestämd form genitiv |
attiraljerna | bestämd form |
attiraljernas | bestämd form genitiv |