publicerad: 2015
begjutning
be·gjut·ning
substantiv
~en ~ar begjuta
Singular | |
---|---|
en begjutning | obestämd form |
en begjutnings | obestämd form genitiv |
begjutningen | bestämd form |
begjutningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
begjutningar | obestämd form |
begjutningars | obestämd form genitiv |
begjutningarna | bestämd form |
begjutningarnas | bestämd form genitiv |