publicerad: 2015
behärska
be·härska
verb
~de ~t • ha kontroll över; kunna: Napoleon behärskade stora delar av Europa; behärska fem språk
Finita former | |
---|---|
behärskar | presens aktiv |
behärskas | presens passiv |
behärskade | preteritum aktiv |
behärskades | preteritum passiv |
behärska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att behärska | infinitiv aktiv |
att behärskas | infinitiv passiv |
har/hade behärskat | supinum aktiv |
har/hade behärskats | supinum passiv |
Presens particip | |
behärskande | |
Perfekt particip | |
en behärskad + substantiv | |
ett behärskat + substantiv | |
den/det/de behärskade + substantiv |
behärska sig
• hålla sig lugnOrdform(er) behärska sig