publicerad: 2015
bekantgöra
be·kant|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • bekantgöra ngt el. göra ngt bekant
Finita former | |
---|---|
bekantgör | presens aktiv |
bekantgörs (bekantgöres) | presens passiv |
bekantgjorde | preteritum aktiv |
bekantgjordes | preteritum passiv |
bekantgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bekantgöra | infinitiv aktiv |
att bekantgöras | infinitiv passiv |
har/hade bekantgjort | supinum aktiv |
har/hade bekantgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
bekantgörande | |
Perfekt particip | |
en bekantgjord + substantiv | |
ett bekantgjort + substantiv | |
den/det/de bekantgjorda + substantiv |