publicerad: 2015
bekant
be·kant
adjektiv; n. ~, ~a 1 välkänd person; en gammal bekant en person som man känner sedan länge2 som känner till ngt, känd: är det bekant var Stortorget ligger?
Positiv | |
---|---|
en bekant + substantiv | |
ett bekant + substantiv | |
den/det/de bekanta + substantiv | |
den bekante + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de bekantare + substantiv | |
Superlativ | |
är bekantast | |
den/det/de bekantaste + substantiv |