publicerad: 2015
bekanta
be·kanta
verb
~de ~t • göra ngn bekant med
Finita former | |
---|---|
bekantar | presens aktiv |
bekantas | presens passiv |
bekantade | preteritum aktiv |
bekantades | preteritum passiv |
bekanta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bekanta | infinitiv aktiv |
att bekantas | infinitiv passiv |
har/hade bekantat | supinum aktiv |
har/hade bekantats | supinum passiv |
Presens particip | |
bekantande | |
Perfekt particip | |
en bekantad + substantiv | |
ett bekantat + substantiv | |
den/det/de bekantade + substantiv |
bekanta sig
• bekanta sig med (ngn/ngt) lära kännaOrdform(er) bekanta sig