publicerad: 2015
bekanta
be·kanta
verb
~de ~t • göra ngn bekant med
| Finita former | |
|---|---|
| bekantar | presens aktiv |
| bekantas | presens passiv |
| bekantade | preteritum aktiv |
| bekantades | preteritum passiv |
| bekanta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bekanta | infinitiv aktiv |
| att bekantas | infinitiv passiv |
| har/hade bekantat | supinum aktiv |
| har/hade bekantats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bekantande | |
| Perfekt particip | |
| en bekantad + substantiv | |
| ett bekantat + substantiv | |
| den/det/de bekantade + substantiv | |
bekanta sig
• bekanta sig med (ngn/ngt) lära kännaOrdform(er) bekanta sig


