publicerad: 2015
benediktin
bene·dikt·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • medlem av benediktinorden
Singular | |
---|---|
en benediktin | obestämd form |
en benediktins | obestämd form genitiv |
benediktinen | bestämd form |
benediktinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
benediktiner | obestämd form |
benediktiners | obestämd form genitiv |
benediktinerna | bestämd form |
benediktinernas | bestämd form genitiv |