publicerad: 2015
benediktinkloster
bene·dikt·in|kloster
hellre än bene·dikt·in·er|kloster
substantiv
‑klostret; pl. ~, best. pl. ‑klostren benediktin kloster
Singular | |
---|---|
ett benediktinkloster (ett benediktinerkloster) | obestämd form |
ett benediktinklosters (ett benediktinerklosters) | obestämd form genitiv |
benediktinklostret (benediktinerklostret) | bestämd form |
benediktinklostrets (benediktinerklostrets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
benediktinkloster (benediktinerkloster) | obestämd form |
benediktinklosters (benediktinerklosters) | obestämd form genitiv |
benediktinklostren (benediktinerklostren) | bestämd form |
benediktinklostrens (benediktinerklostrens) | bestämd form genitiv |