publicerad: 2015
bespottare
be·spott·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bespottarna • ⟨åld.⟩ bespotta
Singular | |
---|---|
en bespottare | obestämd form |
en bespottares | obestämd form genitiv |
bespottaren | bestämd form |
bespottarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bespottare | obestämd form |
bespottares | obestämd form genitiv |
bespottarna | bestämd form |
bespottarnas | bestämd form genitiv |