publicerad: 2015
bindemedel
binde|medel
substantiv
‑medlet; pl. ~, best. pl. ‑medlen 2binda 1medel 1
Singular | |
---|---|
ett bindemedel | obestämd form |
ett bindemedels | obestämd form genitiv |
bindemedlet | bestämd form |
bindemedlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bindemedel | obestämd form |
bindemedels | obestämd form genitiv |
bindemedlen | bestämd form |
bindemedlens | bestämd form genitiv |