publicerad: 2015
bindhinna
bind|hinna
el. binde|hinna
substantiv
~n ‑hinnor • i öga
Singular | |
---|---|
en bindhinna (en bindehinna) | obestämd form |
en bindhinnas (en bindehinnas) | obestämd form genitiv |
bindhinnan (bindehinnan) | bestämd form |
bindhinnans (bindehinnans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
bindhinnor (bindehinnor) | obestämd form |
bindhinnors (bindehinnors) | obestämd form genitiv |
bindhinnorna (bindehinnorna) | bestämd form |
bindhinnornas (bindehinnornas) | bestämd form genitiv |