publicerad: 2015
bindare
bind·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bindarna • bindsten
Singular | |
---|---|
en bindare | obestämd form |
en bindares | obestämd form genitiv |
bindaren | bestämd form |
bindarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bindare | obestämd form |
bindares | obestämd form genitiv |
bindarna | bestämd form |
bindarnas | bestämd form genitiv |