publicerad: 2015
binge
binge
substantiv
~n bingar • avbalkning, lår; hög, hop
Singular | |
---|---|
en binge | obestämd form |
en binges | obestämd form genitiv |
bingen | bestämd form |
bingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bingar | obestämd form |
bingars | obestämd form genitiv |
bingarna | bestämd form |
bingarnas | bestämd form genitiv |