publicerad: 2015
bingel
bingel
substantiv
~n binglar • en växt
Singular | |
---|---|
en bingel | obestämd form |
en bingels | obestämd form genitiv |
bingeln | bestämd form |
bingelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
binglar | obestämd form |
binglars | obestämd form genitiv |
binglarna | bestämd form |
binglarnas | bestämd form genitiv |