publicerad: 2015
bingo
bingo
[biŋ´go]
substantiv
~n • ett spel med numrerade brickor; fullträff, succé
Singular | |
---|---|
en bingo | obestämd form |
en bingos | obestämd form genitiv |
bingon | bestämd form |
bingons | bestämd form genitiv |