publicerad: 2015
biverkning
bi|verk·ning
substantiv
~en ~ar • mest i pl. bi- 1 verkning
Singular | |
---|---|
en biverkning | obestämd form |
en biverknings | obestämd form genitiv |
biverkningen | bestämd form |
biverkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
biverkningar | obestämd form |
biverkningars | obestämd form genitiv |
biverkningarna | bestämd form |
biverkningarnas | bestämd form genitiv |