publicerad: 2015
bortföra
bort|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • bortföra el. vanl. föra bort en fånge
Finita former | |
---|---|
bortför | presens aktiv |
bortförs (bortföres) | presens passiv |
bortförde | preteritum aktiv |
bortfördes | preteritum passiv |
bortför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bortföra | infinitiv aktiv |
att bortföras | infinitiv passiv |
har/hade bortfört | supinum aktiv |
har/hade bortförts | supinum passiv |
Presens particip | |
bortförande | |
Perfekt particip | |
en bortförd + substantiv | |
ett bortfört + substantiv | |
den/det/de bortförda + substantiv | |
den bortförde + maskulint substantiv |