publicerad: 2015
centralmakt
centr·al|makt
substantiv
~en ~er • till makt 1,2 2central
Singular | |
---|---|
en centralmakt | obestämd form |
en centralmakts | obestämd form genitiv |
centralmakten | bestämd form |
centralmaktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
centralmakter | obestämd form |
centralmakters | obestämd form genitiv |
centralmakterna | bestämd form |
centralmakternas | bestämd form genitiv |