publicerad: 2015
centralmyndighet
centr·al|mynd·ig·het
substantiv
~en ~er 2central myndighet 1
Singular | |
---|---|
en centralmyndighet | obestämd form |
en centralmyndighets | obestämd form genitiv |
centralmyndigheten | bestämd form |
centralmyndighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
centralmyndigheter | obestämd form |
centralmyndigheters | obestämd form genitiv |
centralmyndigheterna | bestämd form |
centralmyndigheternas | bestämd form genitiv |