publicerad: 2015
certifikat
certi·fik·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • intyg; tillståndsbevis; värdepapper
Singular | |
---|---|
ett certifikat | obestämd form |
ett certifikats | obestämd form genitiv |
certifikatet | bestämd form |
certifikatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
certifikat | obestämd form |
certifikats | obestämd form genitiv |
certifikaten | bestämd form |
certifikatens | bestämd form genitiv |