publicerad: 2015
deformitet
de·form·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • missbildning
Singular | |
---|---|
en deformitet | obestämd form |
en deformitets | obestämd form genitiv |
deformiteten | bestämd form |
deformitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
deformiteter | obestämd form |
deformiteters | obestämd form genitiv |
deformiteterna | bestämd form |
deformiteternas | bestämd form genitiv |