publicerad: 2015
dekonstruktivism
de·kon·strukt·iv·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • en riktning inom arkitekturen som arbetar med medvetet förvrängda el. upplösta former
Singular | |
---|---|
en dekonstruktivism | obestämd form |
en dekonstruktivisms | obestämd form genitiv |
dekonstruktivismen | bestämd form |
dekonstruktivismens | bestämd form genitiv |