publicerad: 2015
destruktiv
de·strukt·iv
[‑i´v el. des´trukt‑]
adjektiv
~t ~a • förstörande, upplösande; mots. konstruktiv
Positiv | |
---|---|
en destruktiv + substantiv | |
ett destruktivt + substantiv | |
den/det/de destruktiva + substantiv | |
den destruktive + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de destruktivare + substantiv | |
Superlativ | |
är destruktivast | |
den/det/de destruktivaste + substantiv |