publicerad: 2015
dikotomi
diko·tomi
[‑tomi´]
substantiv
~n ~er • motsatspar
Singular | |
---|---|
en dikotomi | obestämd form |
en dikotomis | obestämd form genitiv |
dikotomin | bestämd form |
dikotomins | bestämd form genitiv |
Plural | |
dikotomier | obestämd form |
dikotomiers | obestämd form genitiv |
dikotomierna | bestämd form |
dikotomiernas | bestämd form genitiv |