publicerad: 2015
dispens
dis·pens
[‑paŋ´s]
substantiv
~en ~er • befrielse från skyldighet el. prov: söka dispens för ngt; få dispens från ngt
Singular | |
---|---|
en dispens | obestämd form |
en dispens | obestämd form genitiv |
dispensen | bestämd form |
dispensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dispenser | obestämd form |
dispensers | obestämd form genitiv |
dispenserna | bestämd form |
dispensernas | bestämd form genitiv |