publicerad: 2015
dissociation
dis·soci·at·ion
substantiv
~en ~er • till dissociera
Singular | |
---|---|
en dissociation | obestämd form |
en dissociations | obestämd form genitiv |
dissociationen | bestämd form |
dissociationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dissociationer | obestämd form |
dissociationers | obestämd form genitiv |
dissociationerna | bestämd form |
dissociationernas | bestämd form genitiv |