publicerad: 2015
distinktion
di·stinkt·ion
substantiv
~en ~er • skillnad, särskiljande
Singular | |
---|---|
en distinktion | obestämd form |
en distinktions | obestämd form genitiv |
distinktionen | bestämd form |
distinktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
distinktioner | obestämd form |
distinktioners | obestämd form genitiv |
distinktionerna | bestämd form |
distinktionernas | bestämd form genitiv |