publicerad: 2015
dyskalkyliker
dys·kalk·yl·ik·er
[‑kalky´l‑]
substantiv
~n; pl. ~ dyskalkyli
Singular | |
---|---|
en dyskalkyliker | obestämd form |
en dyskalkylikers | obestämd form genitiv |
dyskalkylikern | bestämd form |
dyskalkylikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
dyskalkyliker | obestämd form |
dyskalkylikers | obestämd form genitiv |
dyskalkylikerna | bestämd form |
dyskalkylikernas | bestämd form genitiv |