publicerad: 2015
efterarvinge
efter|arv·inge
substantiv
~n ‑arvingar • person som har rätt till arv först sedan en annan arvinge avlidit
Singular | |
---|---|
en efterarvinge | obestämd form |
en efterarvinges | obestämd form genitiv |
efterarvingen | bestämd form |
efterarvingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
efterarvingar | obestämd form |
efterarvingars | obestämd form genitiv |
efterarvingarna | bestämd form |
efterarvingarnas | bestämd form genitiv |