publicerad: 2015
enbär
en|bär
substantiv
~et; pl. ~ • till 5en bär
Singular | |
---|---|
ett enbär | obestämd form |
ett enbärs | obestämd form genitiv |
enbäret | bestämd form |
enbärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
enbär | obestämd form |
enbärs | obestämd form genitiv |
enbären | bestämd form |
enbärens | bestämd form genitiv |