publicerad: 2015
enstöring
en|stör·ing
substantiv
~en ~ar • enstörig person
| Singular | |
|---|---|
| en enstöring | obestämd form |
| en enstörings | obestämd form genitiv |
| enstöringen | bestämd form |
| enstöringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| enstöringar | obestämd form |
| enstöringars | obestämd form genitiv |
| enstöringarna | bestämd form |
| enstöringarnas | bestämd form genitiv |


