publicerad: 2015
entitet
ent·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • ting, föremål; abstrakt företeelse
Singular | |
---|---|
en entitet | obestämd form |
en entitets | obestämd form genitiv |
entiteten | bestämd form |
entitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
entiteter | obestämd form |
entiteters | obestämd form genitiv |
entiteterna | bestämd form |
entiteternas | bestämd form genitiv |