publicerad: 2015
epileptiker
epi·lept·ik·er
[‑lep´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ • till epilepsi
Singular | |
---|---|
en epileptiker | obestämd form |
en epileptikers | obestämd form genitiv |
epileptikern | bestämd form |
epileptikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
epileptiker | obestämd form |
epileptikers | obestämd form genitiv |
epileptikerna | bestämd form |
epileptikernas | bestämd form genitiv |