SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

epikuré

epikuré substantiv ~n ~er • an­hängare av den grekiske filosofen Epikuros filosofi som satte själens ro som människans mål; njutnings­människa

Singular
en epikuré	obestämd form
en epikurés	obestämd form genitiv
epikurén	bestämd form
epikuréns	bestämd form genitiv
Plural
epikuréer	obestämd form
epikuréers	obestämd form genitiv
epikuréerna	bestämd form
epikuréernas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  epigram subst.
  epigramdiktning subst.
  epigrammatisk adj.
  epik subst.
  epiker subst.
  epikuré subst.
  epikureisk adj.
  epikurism subst.
  epilepsi subst.
  epilepsianfall subst.
  epileptiker subst.

  Till   alla ordböcker